|
Det här är inga visor för räddhågsna. Med texter om kärlek av Rolf Björlind och Tove Ditlevsen; den innerliga, just innan allt tar slut. Om livet när det ställs på sin spets. Och om döden. Inifrån, av Staffan Hellstrand. Ja, det är otäckt, berörande, rörande. Och väldigt lyriskt och romantiskt. Hanne Juuls klara och nära tolkning borgar för det. Det isländska finns där, norskt. Och så Alf Hambe förstås. Avslutningsvis om livet efter det här Christina Kjellssons härliga Tänkte mig en cirkus. Arrangemang och acompanjemang både följer och bryter mot det lyriska, leker, lyfter: Mats Bjarki Gustavii flygel och Joakim Rolandson sopransax. Maria Wallin, Socialpolitik, juni 08 |
